Islamofobins historia i Europa är lång. Den är väl förankrad och djupt rotad. Inte som en konsekvens av att det finns muslimer* i Sverige/Europa (ty den var närvarande långt före de första muslimerna var det) utan som ett medel att konstituera ”de andra” så att ”vi” ska veta vilka som ingår i ”vi-et”. Precis som antisemitism och judehat. Dessa ideologier går som två röda trådar i konstruktionen av Europa och utgör plattformen utifrån vilken den förståelse vi har av en mängd saker som är kopplade till detta tar avstamp i. Denna kontinuitet och diskursens hegemoniska ställning genom århundrade av kunskapsproduktion (av vetenskapare, journalister, filmmakare, konstnärer, vardagspratare) är oerhört viktig för att förstå relationer och fenomen som går under namnet ”mångkulturella samhället”, ”integration” och ”värdegrund”.
Religionshistoriker Mattias Gardells bok är en ordentlig (och stundom mycket underhållande) föreläsning i just detta – och jag tycker den föreläsningen ska vara obligatorisk i medborgarkurserna.
*Ja det är förstås oerhört problematiskt att säga ”muslimer” som om alla de människor som föds och emigrerar från ett land som definieras som muslimskt skulle vara muslimer i en monolitisk mening bestämd av den/de/vi som talar om ”muslimer”.
BeroBlog 