På Europahuset, Regeringsgatan 65 i Stockholm, kan man se ”das tangolarainnen Vivianne Deniz” i en utställning över Europas minoriteter. Utöver meine liebe schwester Vivianne kan man se bilder på assyrier och ytterligare fyra minoriteter i Europa. Utställningen är öppen för allmänheten vardagar 8:30-18:00 tom 18 september.
Kurt Kaindls fotografier har rört och berört och jag blir så grymt imponerad av hans utställning – OCH INSTÄLLNING. Mer om denna och detta snart! Tills dess, ett par bilder:
Jag gillar mat.
Jag gillar god mat.
Jag gillar god mat som går snabbt att laga.
Som den här tomatsoppan jag avnjutit i kärlekens sällskap och solens strålar.
Jag brukar inte tycka Rocky är så hysteriskt rolig, men iblandrockar han fett. NI MÅSTE KOLLA IN stripen i dagens pappersDN. Av hela mitt hjärta önskar jag att söstra mi kunde vara här och skratta åt den med mig. Jag ska skicka den till dig peppan, håll tummarna att den inte fastnar i tullen…
Det gör för ont att lägga ord till den här bilden… Den får tala för sig själv.
Idag är en gudoml
ig dag. Magic, vi ses nästa vecka. Då ska vi äta gklasss och dricka choklaaaad som du lovat. PÖSS!
Älsklingen avnjuter guldgränden
och en tjeckisk munk; Trotzl
och en capuccino
Jag tyckte om Prag även denna gång. Ninos driver med mig för att jag har varit där tre gånger… men jag vill åka dit minst tre gånger till. Allt finns där kulturen, arkietekturen, den symmetriska strukturen och inte att glömma, den goda korven.
Praha är vackert, mysigt, ståtligt och majestätiskt, utan att vara bombastiskt, vräkigt eller överdånigt. Jag var lite rädd för att åka dit, rädd för hur det skulle kännas att komma till en plats som för mig är så starkt förknippad med Bror. Det var lite svårt men det var också ett sätt att hålla kontakt med Fuat. Kaverna Slavia, Laterna Magika, Franz Kafka…
Innan vi åkte fick jag frågan om jag såg fram emot att åka dit eftersom jag redan varit där. Ja det gjorde jag, jag längtade efter att få visa Ninos allt det vackra, sköna, utsökta. Och jag ville uppleva och återuppleva i ny kropp med nya ögon. Med Prag som måttstock kunde jag se mig själv. Berolin 2000, Berolin 2003 och Berolin 2009 är inte samma person.
Så vad gjorde vi då? Lite av varje, mycket av Kaverna Slavia. Utan att skämmas tog vi varje tillfälle i akt att slinka in på denna Praginstitution för en kaffe eller två. Eller en te. Eller en macka. Eller en bailyscoffe för att värma oss i vinterkylan. Det var ganska kallt, men inte lika kallt som här och tack och lov slapp vi regn och snöstorm. Horderna av turistboskap som jag sett 2000 och 2003 fanns inte där. Jag trodde hela tiden det hade att göra med att det är lågsäsong nu eftersom jag tidigare varit i Prag i juni båda gångerna. Men sista dagen berättade en snubbe i en butik att turisterna har droppat enormt de senaste åren. Jag tycker det är synd att Prag går miste om sina inkomster och den näringen och att många människor tvingats stänga sina butiker mm men tyckte det var fint att kunna se så mkt av staden, Pragborgen, torget, husen utan att boskapen var ivägen.
Vi köpte kristallglas. Väldigt vackra whiskeyglas som eftersom vi länge velat ha det. Förblindade som vi blev av den vackra kristallen slog vi till med några champagneglas också. Jag har ännu inte öppnat boxen och hoppas hoppas att jag inte ska få en obehaglig överraskning när jag öppnar. Folk beter sig ju som djur på RyanAir. Det är djungelns lag därinne för att få plats, sittplatser bredvid varandra, få plats med väskan i kabinen osv.
Det dyraste vattnet vi drack kostade 180 koruna dvs ca 75 SEK för en liter. Tack och lov hände detta bara en gång, på Vaclacplatsen. Det var ett hutlöst dyrt ställe där drinkarna vi drack var billigare. För det mesta var priserna helt ok med tanke på att vi satt på Prags ”NK och Strandvägen” men såklart droppade priserna rejält så fort vi gick in på undanskymt ”lokalt” ställe.
Föreställningen ”Grafitti” på Laterna Magika tog mig med storm medan Ninos var mer förtjust i musikalen ”Dracula”. ”Graffiti” var modern dans ihop med video som får scenen att verka större + massa effekter. Kopplingen till grafitti var ganska abstrakt och skulle förstås som moderna symboler och uttryck. Men dansen var så så så vacker. Dracula var också en upplevelse. Vi halkade in som på ett bananskal och det var en ”riktig” tjeckisk grej, inte turistskräp. Publiken var bara tjecker, inte så konstigt iofs eftersom språket var tjeckiska, hehe. Men vi gillade det trots att vi inte förstod ett ord. Det gick hyffsat bra att hänga med i handlingen eftersom vi har koll på berättelsen som Dracula. Tjejen i biljettluckan berättade att våra två biljetter var de två sista och att detta var en comeback av en föreställning från tio år sen. Vi slog till och bra var det för det var verkligen en upplevelse. Artisterna gjorde riktigt bra framträdanden och scenen var fantastisk med alla effekter och rekvisita. Berättelsen var mörk och läskig. Jag var rädd på riktigt. Vi satt på andra raden dessutom, riktigt nära elden, djävulen och blodet.
Vi tryckte även in ett besök på en Blacklighttheatre som var ganska B. Det var en turistgrej men vi gjorde det ändå för att effekterna på black light är så häftiga och för att det är en typisk praggrej. Föreställningen hade kunnat vara awesome om de hade hållt sig strikt till black light image men de blandade det med en ganska barnslig pantomin som det blev för mycket av. Vad mer… jo torget förstås. Ninos var alldeles hänförd av torget och jag är glad att jag insisterade på att vi skulle utforska stan innan vi lägger tid på linbanan, illahi han ville åka linbanan upp till Petrinparken (o han driver med Maddocs kärlek till tåg!!!). På torget åt vi en slags tjeckiska munkar som inte gick av för hackor. Vi besökta också Josefov (de judiska kvarteren) och jag mindes jackan som Andreas spanade in i skyltfönstret på den dyraste gatan där som vi pratade om en kväll på restaurangen och Fuat lovade Andreas att om den inte kostade mer än xx kr skulle han köpa den. Och de gick för att kolla men den kostade typ det tredubbla. Vi besökte the old-new synagogue som är europas äldsta aktiva synagoga. Ingen av oss hade någonsinn besökt en synagoga så det var lite intressant. Ninos hade på sig en kippa på huvet (och flerdagarsskägg!) och liknade sin morbror präst mer än någonsinn. Vi gick inte in på den judiska kyrkogården men kikade in mellan grindarna. Jag orkar inte ens prata om hur jag känner när jag tänker på den.
O så Pragborgen förstås. Så mörk och mäktig. Och bron! Aldrig har jag sett den så vacker. Vi traskade över i ruggiga kvällen och jag lovar att statyerna följde vår promenad med blicken. Sagan om ringen kan liksom slänga sig i väggen… Prag är sagan om allt!
Det finns en pojke i mitt liv. En pojke som gör att jag ens orkar ha ett liv. Hans ”Binnin, kom flinga” och ”Binnin sitta den sofan” och ”Odri Taya Eniz” gör att jag ska orka 2009 också. Det är mitt nyårslöfte till mig, till honom och till Fuat.
Jag har varit där, jag vet vad där finns.
Jag har varit där, jag vet där var brors blod.
Jag har varit där, jag har legat på dödsplatsen.
Vittnena var där, de hörde det var tyst.
Vittnena var där, de vet någon höggs ner.
Vittnena var där, de vet Fuat led.
Ambulansen kom också dit, de gjorde som de ska.
Ambulansen kom också dit, de hittade trots mörker.
Ambulansen kom i tid, men det fanns ingen tid kvar.
Polisen kom också dit, undrade vad som hade hänt.
Polisen kom också dit, tog reda på vad som hänt.
Polisen kom också dit, fick snart klarhet i hur det hade hänt.
Vi vet nu exakt, minut för minut.
Vi vet nu exakt, allt som där hänt.
Vi vet nu exakt, men ändå förstår vi ingenting, och vet aldrig hur vi ska leva mer.
Vår Son och Vårt Hjärta
Vår Abe och Ledstjärna
Vår Morbror och Lekkamrat
Vår Svåger och Vän
Fuat Deniz
* 15 augusti 1967
† 12 december 2007
Ett år av bottenlös sorg och oändlig saknad.
Mor och Far
Etina, Andreas, Vivianne och Berolin
Maddoc och Audrey
Mark, Kristina och Ninos
——
”Om du känner och tycker att jag har hjälpt er,
stöttat er, blir jag väldigt glad.
Men jag har inte försakat mig själv.
Om jag inte älskat er så mycket
eller om ni inte älskat mig
hade jag antagligen inte brytt mig om er.
Ur kärleken mellan oss kommer all energi
och den kommer tack vare er.
Tack vare er kärlek har jag också kunnat hjälpa och
stöttat er på det sätt jag kunnat.
Och jag vet hur mycket ni alla tycker om mig.
Jag ser det, jag känner det.”
