På Europahuset, Regeringsgatan 65 i Stockholm, kan man se ”das tangolarainnen Vivianne Deniz” i en utställning över Europas minoriteter. Utöver meine liebe schwester Vivianne kan man se bilder på assyrier och ytterligare fyra minoriteter i Europa. Utställningen är öppen för allmänheten vardagar 8:30-18:00 tom 18 september.
Kurt Kaindls fotografier har rört och berört och jag blir så grymt imponerad av hans utställning – OCH INSTÄLLNING. Mer om denna och detta snart! Tills dess, ett par bilder:
Idag tar familj, vänner och fans över hela världen farväl av Michael Jackson – the Entertainer of all Times, King of Pop, King of Kings… Han är stor, han är störst, en stjärna av kosmiska mått. Bakom stjärnglans och miljonalbum är Michael Jackson också en bror. En storebror och lillebror, en son och en far. De som Michael lämnar efter sig kommer sakna honom djävulskt mycket. Jag vet exakt. Exakt exakt hur djävulskt mycket.
Jag brukar inte tycka Rocky är så hysteriskt rolig, men iblandrockar han fett. NI MÅSTE KOLLA IN stripen i dagens pappersDN. Av hela mitt hjärta önskar jag att söstra mi kunde vara här och skratta åt den med mig. Jag ska skicka den till dig peppan, håll tummarna att den inte fastnar i tullen…
Asså ibland är jag så seg att jag inte vet någon som är segare än jag. Min käre svåger Mark ångar på i sitt nystartade bokförlag Morrigan Books och böckerna kommenteras och recenseras från alla möjliga håll och kanter. Voices har blivit recencerad här. Läs och köp boken vettja!
Det gör för ont att lägga ord till den här bilden… Den får tala för sig själv.
Idag är en gudoml
ig dag. Magic, vi ses nästa vecka. Då ska vi äta gklasss och dricka choklaaaad som du lovat. PÖSS!
Min svåger ångar på i sitt lilla bokförlag. Checka in vad som är på gång! (Och beställ en bok eller två.)
Jag vet inte vem som är mest godis, den lilla godisen framför kameran eller den bakom kameran. Goooooodis!
Det finns en pojke i mitt liv. En pojke som gör att jag ens orkar ha ett liv. Hans ”Binnin, kom flinga” och ”Binnin sitta den sofan” och ”Odri Taya Eniz” gör att jag ska orka 2009 också. Det är mitt nyårslöfte till mig, till honom och till Fuat.
Jag har varit där, jag vet vad där finns.
Jag har varit där, jag vet där var brors blod.
Jag har varit där, jag har legat på dödsplatsen.
Vittnena var där, de hörde det var tyst.
Vittnena var där, de vet någon höggs ner.
Vittnena var där, de vet Fuat led.
Ambulansen kom också dit, de gjorde som de ska.
Ambulansen kom också dit, de hittade trots mörker.
Ambulansen kom i tid, men det fanns ingen tid kvar.
Polisen kom också dit, undrade vad som hade hänt.
Polisen kom också dit, tog reda på vad som hänt.
Polisen kom också dit, fick snart klarhet i hur det hade hänt.
Vi vet nu exakt, minut för minut.
Vi vet nu exakt, allt som där hänt.
Vi vet nu exakt, men ändå förstår vi ingenting, och vet aldrig hur vi ska leva mer.
