Kvällens Nison-konsert var av högsta klass, no more no less. Den gjorde ont.

Kvällens Nison-konsert var av högsta klass, no more no less. Den gjorde ont.

Det är intressant det här med vithet och vad det innebär. Vithet innebär, makt, maktposition, handlingsutrymme. Vithet konnoteras med godhet, skönhet, vänhet.
Jag läser om Michelle Obama i DNs söndagsbilaga idag och jämför hennes hudfärg på två bilder. Den ena är ett”vanligt” foto, den andra är en omslagsbild på tidsskriften ”New York”. Gissa hur färgen på hennes hud skiljer sig åt på på de två bilderna. Rätt svar finns längst ner på sidan…
(Rätt svar: På New York omslaget ser Michelle Obama nästan vit ut, men bara nästan…)
Igår såg jag Det regnar alltid i Provence, en fransk Agnès Jaoui-film som gav mig en lagom stund av time-out från allt som mitt liv innehåller. Jag gillade filmen, det var absolut inte en knock-out men fin och vacker i sina porträtt av människor och miljöer. Det skönaste med att masa sig iväg till biosalonger och själv välja ut vilken film jag ska se är att till skillnad från när jag TV-slö-soffan-zappar framför amerikanskt hollywoodskräp får se något som berör mig, talar till mig och förser mig med något. Dialogen är inte alltid förutsägbar och dramaturgin ibland lite annorlunda. Igårkväll var det dessutom de bästa skådespelarinsatser jag sett på länge. Agnès Jaoui var klart bäst. Ninos tyckte hon var så bra att hon kändes som ”på riktigt”.
death is the end
death is the end
death is the end
death is the end
death is the end to everything