Men för många finns ingen utveckling alls.

Vi liksom bara finns. Plopp så fanns vi. Fix färdiga.

Det är faktiskt dax att vi börjar förstå det komplexa om vill klara av att styra verkligheten.

MVH

Vårt perceptionssystem och vår självkodning (dvs tolkning av skeendet) styrs av våra gener.
Varje människa är unik men samtidigt ”släkt” med alla andra.

Tänk på att det för 70 000 år sedan endast fanns ca 2000 individer av oss Homo Sapiens. Nu några år senare 6.6 miljarder. I våra gener finns en extrem mängd kod förlagrad. Vår hjärna är så komplex så att man tom jämför den med hela universum vad gäller komplexitet.

Vi är sociala varelser med en enorm förmåga att skapa sk selektionsarenor. (dvs kulturella rum)

Men i botten finns ändå våra gener och den grundläggande egenskapen: Att alstra avkomma.
Livet är ett utifrånperspektiv en slags virtuell teater för att selektera gener. Vårt liv !

Jag är intresserad av livet. har läst en hel del inom sociologi, psykologi, antropologi och evolutioslära, arkeologi mm i en salig röra.

Vi härstammar ur de första encelliga för 4 miljarder år sedan.
Biologi ger en komplex förkodning av personligheten och kulturen/livet en lika komplex självkodning.

Eller om man vill utrycka det annorlunda genotyp + självkodning = Fenotyp.

Avancerade och stora tvillingstudier visar att beroende egenskap står genotypen för mellan 50-70 % av ditt jag. Resten 30-50 % är kultur.

Att inte våga se detta är bara en ytterligare variant av de mänskliga religionerna. Skapelsen av den virtuella verkligheten.

Vi kan inte bygga det goda livet om vi inte vill ta i det komplexa.

Vill du töja dina tankar om livet så finns en hel del litteratur. Börja tex med den lättlästa o sympatiska ”Historien om människan” skriven av proffersorn i evolutionspsykologi Robin Dunbar.

Tidsaxeln är det som ligger bakom ”insikten”. Vi är bara en stillbild i en 4 miljarder år lång process.
Det finns ca 4 miljarder år till att spela på men sen slocknar solen.
Vad händer då med ”Culture”.

MVH

Jag ber om ursäkt för otydligheten i mitt inlägg. Nu ska jag förtydliga. Jag är inte ironisk. Jag är seriös.

Ja jag känner huden under mina fingrar, MEN jag kan omöjligtvis förstå min kropp utan att göra en filtrering genom förförståelse/fördomar, dvs naturen kan inte upplevas på annat sätt än genom kulturen. Därav nästa fråga, kan vi egentligen veta någonting om naturen som INTE är färgat av kulturen?

Hänger du med?

Är det ironi så funkade det inte riktigt på mig. men jag är då väl lite trög