Det är bara vita människor i restaurangen, frukosten och receptionen. Det är bara icke-vita människor som bär upp väskorna, städar och fyller på toapapper. Hotellet speglar världen i övrigt. Samma raslogik, samma rasregler som i resten av världen. Och så förstås får de stå dörrvakter i butiker vars väskpriser kan mätas i månadslöner. I den första restaurangen vi besökte i centrala Florens skymtade jag endast en icke-vit man. Hans jobb såg ut att vara att plocka disk. Alla turisterna förstås vita.
Ja, svart vitt och allt däremellan.
Professorn jag jobbade med i Rio var stolt över att kunna säga att Brasilien inte alls var så segregerat som t.ex USA. I Rio hade de allt från svartaste svart till vitaste vit, men även blandningar i alla skalor och nyanser.
Sant. Det såg jag också.
Men det han verkade ha missat var att han själv och alla hans professorskollegor var vita medan städerskorna på universitetet alla var svarta.
Och alla däremellan var inordnade i en tydlig hierarki från svartaste svart i botten till vitaste vit i toppen.
Florence has always been know as an extremely racist city, Mussolini actually paid for their football stadium as a reward for being very racist.
Capitalism will always argue that they choose to work in these kinds of jobs and that they can return to their own countries whenever it doesn’t suit them.
*sighs*
About the football stadium, jiiiiiiiiiiiii!