Polisen ringer: ”Får vi komma och ställa några frågor för att få en klar bild av situationen?” Det handlar om en man som slår en kvinna i nära relationer. Så vanligt i svensk statistik, ändå tycks ingen veta hur vi ska utrota fenomenet.
Jag är vittne. ”Självklart kan ni komma” säger jag innan allting väller över mig. Polisförhör, mordutredning, rättegång. Sedan 11 december har mitt liv bara handlat om förhör, utredning och rättegång. Jag har hittat ett sätt att tycka att det är ett normalt liv. Jag minns knappt det normala livets, före 11 december, gilla gång.
